Did you know that Textilfabriken now is on Facebook?
It is true, you can find me and all the products from my collection by following this link: www.facebook.com/Textilfabriken

On this page you can easily contact me with your orders, but also I will continusly have give aways, lotteries and other inspiring stuff- so hurry up and like it so you dont miss out!

Feel free to share my page, I mean, if can hit 700 followers on Instagram (yay!) I should succeed on facebook as well… right? :)


I cant believe it is thursday already.
Ofcourse I basically did nothing of my tuesday to-dos, even missed out on the yarn-buying part. (OMG!! What is wrong with me?)
Although, I did order the nametags for my products. I went with a classic, clean look this time would you like a preview?

Every thursday we serve soups and pancakes at my house, Textilfabriken.
There is always an open invitation, and some thursdays we have three guests, others around twelwe.
But I cancelled this tonight- im just too tiered.
Really dont know why, but maybe it is some kind of weird defense mecanism? I have a lot going on right now, leaving one position at my day-job, stepping up to another. Taking orders for Textilfabriken. Producing. Planning. Alot of psycic pressure makes me physically tiered. I guess?

I noticed that on my Instagram-accont, I soon have 600 followers?
Wow, that makes me so happy, and you are all so very supportive. Your  likes and comments actually makes me stay creative, and Im always trying to find something special to make.
Like right now, my secret yarn-dealer gave me this amazing yarn.
It is actually made out of Indian womens saris (traditional clothing).
Cut in to stripes!
I dont know at all what to make of this, but maybe a lamp? A pillowcase? Any ideas? Please leave a comment att give me some inspiration! :)



Tuesday to-do’s

The winds of change are blowing.
Life is turning huge, and amazing turns, and I am slowly learning that with every ending- there is a beginning.
My time at my current position is coming to and end, but in all this I am preparing for a new start.
My own start- but also corporate ones.

There is so mutch to say, and I have to sit on my hands not to burst it all out here on textilfabriken.com, I dont want to jinx anything!
But stay tuned here in the blog, and I will soon let you all in on my plans and secerets!

Tuesday to-do:s
Register the latest orders
Order yarn by the bulk (I love the tuseday sale at Yarn Paradise!)
Order name-tags to put on my products
Start producing soles for Baby Converse
Publish the pattern of head band
Ship my lottery winners package to Texas

And on my private side, another Tuesday to-do is this evenings dance practice.
Lindy hop with one of my collegues, and as always, I am looking forward to it.

Wishing all of you a wonderful tuesday, but hey, what do you think of last nights project? I made myself a little shoulder-shrug of the coolest yarn ever!
The yarn is 100% mohair and it is called ‘YES’.
I love it, and it made me stay positive while I made this little thing.


(this pattern will follow in English, American terms)


Okej, det är dags för mig att skriva ner mitt första egna mönster, och det blir till ett mobilfodral som har fått väldigt mycket uppmärksamhet på Instagram.
Mönstret kommer först på svenska och följer sedan på engelska (amerikanska termer), hör gärna av er om ni inte får till något eller om något inte stämmer!

Mönstret går att anpassa och jag ska försöka skriva det så att det passar alla mobilmodeller, jag har dock gjort fodralet till min Sony Xperia Acro S, vill man göra till tex en iPhone så görs fodralet mindre på både bredd och höjd.

Du behöver rester av:
Vitt garn
Brunt garn
Små mängder av rött, gult, grönt samt blått.

Virknål som passar garnet (jag har använt nr 4 till själva fodralet och nr 3/2,5) till detaljer som logga, lins och sökare)
Garnnål, eller vad du föredrar att fästa trådar med.

Det här är ett superlätt fodral utan sömmar, och passar även dig som precis har börjat att virka. Vi kommer använda fastmaskor (fm) stolpar (st) samt smygmaskor (sm).

Börja med att lägga upp en luftmaskkedja av det vita garnet, som är precis lika lång som din mobiltelefon.
För min telefon blev det nio luftmaskor och förklaringen nedan gäller för just nio. (virkar du med andra värden, så bortse från de angedda antalen fm)

Börja med att virka en fm i andra luftmaskan från nålen och var och en i de följande sex.
I den sista gör du tre fastmaskor och börjar sedan virka på undersidan av luftmaskkejdan- en fm i följande sex lm, och sedan två stycken i den sjunde. (samma som du gjorde den första fm i)
Om du har gjort rätt nu så har du en liten avlång ‘skål’.
Fortsätt med att virka en fm i varje fm,  (mitt fodral blev totalt 14 varv av det vita garnet) och byt sedan till brunt garn så att den bruna delen kommer vara cirka en tredjedel av det färdiga resultatet. (i mitt fall, 7 varv brunt).

Det var väl inte så svårt?
Nu är det dags för det roliga – detaljerna!

Med svart garn:
Lägg upp fyra luftmaskor.
Börja virka en fastmaska i andra lm från nålen, och sedan en i de följande två. (3 fm på varvet)
Vänd med en luftmaska, och fortsätt med en fm i varje tills du har en rektangel. (cirka 4 varv)
Behåll en lång ända att sy fast sökaren på fodralet.

Med svart garn:
Virka 6 luftmaskor och slut till en ring.
varv 1. Lägg upp tre lutfmaskor (räknas som en st) och sedan ytterligare elva st kring ringen. Gör en sm i tredje lm från de första tre på varvet.
varv 2. Tre luftmaskor, en st i samma, två st i varje av de följande st, färst med en sm i första.
varv 3.  Byt till vitt garn, en sm i varje st varvet ut.

Lägg upp 8lm med rött garn.
v1. 1 fm i andra lm från nålen, 1fm i var och en av de följande. Byt färg till gul, vänd.
v2. 1 hst i varje maska, byt färg till grönt, vänd.
v3. 1 hst i varje maska, byt färg till blått, vänd.
v4. 1 hst i varje maska, fäst tråden och ta av garnet.

Montera alla delarna på fodralet och voilá!

Det här är mitt mönster, du är välkommen att använda det som du vill.
Det vore jättekul om du som väljer att göra dessa mobilfodral meddelar mig detta och jag blir extra glad för en bild av resultatet!
Happy crocheting!


So, this is my very first written pattern, if you find any mistakes or have any questions, feel free to leave a comment here and I will follow up!
This pattern is adaptable to any phone you might be using, although I am using Sony Experia Acro S, so if you are in the mood of making a case for an iPhone, just make shore to make it smaller, both in height and width.
Lets get started!

You will need:
White yarn
Brown yarn
Black yarn
Scraps of red, yellow, green and blue yarn

A hook suitable for your material
A yarn needle (for weaving in ends)

This is a very easy pattern to make, seamless and it is based on single crochet (sc) but we will also use the slip stitch (sl) double crochet (dc), and half double crochet (hdc)

Like everything else, this case also start with a chain. Using white yarn, make a chain that is about exactly as long as your phones short side/bottom.
(I chained 9)
In the second chain from the hook, 1 sc.
1 sc in each of the following except the last one where you put 3 sc.
Start working on the bottom of the chain, one sc in each except the last one where you make 2 sc.
If you made this the right way, you will soon notice how the yarn curls up and looks like a little ‘bowl’
Start making 1 sc in each until you get just about past 2/3 of your phone. (in my case, 14 rounds)

Change to brown yarn and continue with 1 sc in each until you have the right size for your case. Fasten off and weave in all ends.
That wasn´t too hard, was it?
Lets start with the fun parts – the details!

The view-finder
With black yarn chain chain 4.
In second chain from hook, 1 sc.
1 sc, 1 sc, chain one and turn. (3 sc is one row)
Repeat until you have a rectangle (about 4 rows)
Break off yarn, but leave a long end for sewing the view-finder on to the case.

Camera lens
With black yarn chain 6 and form to a circle.
Rnd 1. Chain 3 (counts as one dc), 11 dc around the circle. Sl in the third chain from the first three.
Rnd 2. Chain 3, 1 dc in the same stitch, 2 dc in each the whole round. Sl in third chain from the first three. Change to white
Rnd 3 Sl in every stitch around. Break off yarn leaving a long thread for sewing lens on to case.

With red, chain 8

row1 1sc in second chain from hook, 1 sc in each of the following chains, change color to yellow- turn.

row2 1 hdc in each of every stitch, change to green, turn.

row3: hdc in each of every stitch, change to blue, turn.

row4: hdc in each of every stitch, break off yarn and weave in all ends. 

Sew on to the case, or superglue it (like me) if you want ‘invisible’ stitches.

This is my pattern, and you are allowed to use it in any way you want. 
If you choose to make my case, please let me know and let me see pictures of the result!

Happy crocheting!


Today is administration day.
I will finally file some papers for the beginning of my very own company, but also something way more exciting!
I will publish two patterns right here on the blog.
The instagram case, but also a very easy headband!
I remember when I was just about to start crocheting, I found it hard to find the easy-but-pretty patterns, so this will be my contribution to that.

But first and foremost, I must skidaddle to my daughters pre-school and pick them up.
And maybe, just maybe, make a snow angel on the way home. But please dont tell anyone, Im just not that grown up today…


It started with a promise.
A new-years resolution.
2013 will be my year – Im taking it.

And then what?

Dont get me wrong, I always had a focus on me, doing what I wanted, loving my choices. But the last years (well, since I became a mother actually) it has always been about us.
In every situation- what about us.
Now, with the loving support of family and friends, I ask my self; What about me?

What about Tess?

I want my life to be filled with love and inspiration.
I want to feel good, not only physically but also mentally.
I want that the beautiful ideas, born in my head, will transfer to real life, and I want to be brave enough to jump on the ship before it sails away.
My bags are packed, I bought the ticket.

Now? I just need I ride down to the harbour.


From this day, this blog has a new start.
A fresh start.
A different language-start.
Say hello to the new, and improved Textilfabriken.
And say it in English.

Lately I have noticed that the majority of my readers are visiting from other places of the world (mostly the U.S and A and Japan) and not Sweden.
(well, a third of you are from here)
So I was thinking, hey… why not write in a language we all can understand?
And what we dont understand, lets Google Translate it!

That is also what you have to do if all of you non-swedes wants to read my older posts.
Anywho… Lets start fresh!
(and bare with me, keep in mind that my native tongue is Swedish…)

Yesterday I crocheted a pair of wonderful wristwarmers in the most beautiful shade of lilac. I love the color, and my plan was to actually make something for me for a change, but they turned out to be to big for my hands so now Im having a lottery on my Instagram account– just comment the picture and you have the possibility to win them.
( I ship world wide)

Lilac glove wtih bow

Lilac glove wtih bow


16de januari

Igår fyllde hon år.
Min kråka. Min svala. Min fågelunge.
Min sparv.
Min Kaiya.

Sex år gammal och alldeles underbar. Såklart.
Jag blir alldeles varm i hjärtat när vi går in och sjunger för henne, hela familjen och hon låtsas vakna, hennes förväntansfulla ögon över de få paket som hon får i år (endast av den anledningen att hon fick så extremt mycket i julklapp och ytterligare mängder på sitt kalas- det finns inte mer hon vill ha och inte plats heller för den delen)

Men hon var tacksam, slank leende ner i sin nya klänning och ville skynda sig till förskolan för att även bli grattad där.

För mig, var dagen liksa stor som alltid.
Kaiyas födelsedag börjar liksom redan klockan 0721 den 15de, eftersom det var då jag kände den allra första, smygande värken. Och klockan 0525 den 16de januari (snudd på exakt 22h senare) så lade de upp henne på mitt bröst och jag fick kyssa hennes panna.
Något som jag gör varje år klockan 0525- fortfarande.
Och jag räds lite den dag, då hon är stor nog att inte bo under mitt tak längre, och just denna lilla privata morgonritual kommer försvinna.

Men nu är hon alltså sex år.
Och kan skriva.
Men inte läsa.
Hon kan göra allt själv, och vill gärna göra det mesta själv.
Hon har extremt hög integritet, värnar om sitt privatliv (det man har när man är sex år) och sitter gärna i närheten, men precis som sin mamma var i den åldern, så är hon inte så förtjust i att kramas.
Men busa, kittlas och att ibland sitta i knät, det går an.
Förutom när det gäller sin lillasyster.
Lycka får alltid kramas. Och pussas.
Och sitta i Kaiyas knä.
Hon är otroligt kreativ och älskar att pyssla, hitta på egen origami.
Kaiya försvinner lätt in i magiska världar, alla är välkomna dit och nycklar kan vara allt i från en liten leksak till en insikt under dagen.

-Mamma, idag har jag lärt mig att tala med träd.
-Jaha? Är det sådant ni lär er på förskolan.
-Nej, jag lärde mig själv. Man gör såhär: Stå tyst och prata inne i huvudet. Då hör träden dig och du kan höra dem.

Tänk att det var sex år sedan jag upplevde den lyckligaste och mest skrämmande dagen någonsin.
Tänk att jag knappt kan minnas vad jag varit med om innan hon kom och gav mig alla svar jag sökt.
Kaiya, det är ingen slump att ditt namn betyder liv.

Åttonde januari

Hon ligger platt på mage i sängen.
Vaknar inte av de första fyra omgångarna av ‘Ja må hon leva’ trots att storasyster kärleksfullt buffar på henne mellan spjälorna.
När vi fyrar av en femte gång så sätter hon sig upp, med blixtens hastighet och avfyrar det där solskensleendet som har kommit att bli hennes signum.
Med de blonda lockarna på ända sträcker hon upp armarna mot mig och tillsammans går hela familjen in till stora sängen, till mammasochpappas-säng, där några få paket och en handfull ballonger ligger och väntar.
Och födelsedagsyoghurten, som vi mosat ner två ljus i locket på.

Om man fyller två- förstår man att det är ens födelsedag då?
Eller är det bara en av alla magiska dagar i livets pärlhalsband med den lilla bonusen falsksång och presenter på morgonen?
Livet är likdant (lika vackert) som alltid, även om man får sitt foto uppklistrat på förskolans ingång och en flagga på dörren?
Jag hoppas det, för det är ju exakt vad jag vill ge mina barn.

Min lilla, stora Lycka.
Två år gammal idag och jag minns tillbaka med ett leende, timmarna innan hon storstilat gjorde sin entré i våra liv.
Nu är det som om att familjen Hammar-Loewinski existerat i en evighet, våra själar har pusslats ihop med sina perfekta komponenter. Fyra delar, som alla visserligen fungerar helt felfritt var för sig, men som ihop lyfter i en gigantisk såpbubbla av kärlek.

Och vad kan man säga om Lycka?
Dessa två år som passerat, har hon fyllt med sin vackra personlighet. Sitt porlande fnitter och självklara asgarv, och det slår mig varje dag hur passande hennes namn är. Lycka.
Det är precis vad hon utstrålar, det är vad  hon har gett mig.
Hennes namn får ytterligare en dimension av att det är hennes storasyster som valt det. Som drömt det. Och förmedlat det till oss.
En frukostmorgon när jag satt med magen som en ballong innanför tröjan pratade min då, snart fyra år gamla Kaiya, om att hon drömt babyns namn. Jag, som valt Edit frågade om det kanske var det som babyn skulle komma att heta?

-Nej mamma. Hon heter ju Lycka.

Det kändes bara så rätt.
Såklart heter hon Lycka!

Hon älskar att leka, och hon leker lika i ensamhet som med andra barn. Fast allra helst med hennes idol, hennes stjärna- Kaiya.
Och  hon är så otroligt duktig, tydlig med allt! Hon kan tala för sig, meningar på två ord formar hon utan problem, hon hoppar och lyfter från marken, dansar, sjunger hela sånger.
Älskar att riva loss till Gangnam Style med de rätta rörelserna, hon är modig, busig, kramig och framförallt – glad.
Så självklart heter hon Lycka.
Och just idag, blir hon hela två år!


Andra januari

Och plötsligt är det officiellt.
Vi är mitt inne i 2013.

Textilfabriken, som byggnad, firar 120 år i år, och varje dag när jag blickar ut över de historiska tegelröda väggarna som omringar våran innegård, känns det som att vara en liten bit av historien.
Hur många är inte de (framförallt) kvinnor som gått ut på just samma gård under de korta raster som erbjöds från vävmaskinernas extrema decibel?
Och när jag går genom valvet som leder in till oss får jag samma känsla.
Den är kraftfull och inspirerande och jag är glad att bo mitt bland alla dessa själars minnen.

Jag känner att det fortfarande är mig ovant att skriva i den här bloggen, igen.
Men det kommer så sakteliga tillbaka, och det är med en viss tillfredsställelse jag läser om det som tidigare hänt under året 2012.
Jag filar på en årskrönika av det som passerat, för exakt ett år sedan handlade livet till stor del om att räkna dagarna tills inflytt, jag var mammaledig och i efterhand har jag svårt att minnas alla smådetaljer.

2012 var vårat år.
2013 gör jag till mitt.

Vad jag kommer blogga om, det har jag ingen aning om, förmodligen virkningen. Och mitt hem som är under ständig förvandling mot sitt slutgiltiga skede (inte en enda tavla uppe och vi sitter fortfarande i ‘reservsoffan’ vi köpte på Ikea).
Jag kommer skriva om mina barn, när de låter mig göra det, och kanske min träning eftersom jag är i stort behov av pepp och att höra hur duktig jag är.
Så med andra ord kan man säga att jag bloggar om ingenting.
Fast det som är grejen, är att det är allt för mig.

Idag kommer ni hitta mig:
1530 på Nordic Club för ett benpass med min personliga tränare. (Pe Te? Pe Te -Pe Te- Pe Teee!)
1730 på Cafe Broadway för mitt älskade handarbetscafé!
(måste ha ett pågående projekt för om jag kommer dit utan något färdigtänkt att göra så kommer jag bara sitta och dricka vin och fnittra…)

Senast färdigställda projekt

Senast färdigställda projekt